Hoffmanns äventyr | Offenbach

Offenbachs poetiska opera inleder den nya Metropolitan Opera-säsongen på bio. Folkets Hus och Parker livesänder den på bio i Sverige 5 oktober.

Benjamin Bernheim som den plågade poeten

En fantastisk ensemble intar scenen för att uppföra Offenbachs hyllade sista verk. Den franske tenoren Benjamin Bernheim gör huvudrollen som den plågade poeten, tillsammans med den amerikanska sopranen Erin Morley som Olympia. Sydafrikanska sopranen Pretty Yende gör Antonia och franska mezzosopranen Clémentine Margaine är Giulietta, för att fullborda Hoffmanns trio av älskande.

Suggestiv produktion

Marco Armiliato dirigerar Bartlett Shers suggestiva produktion, som även inkluderar amerikanske bassbarytonen Christian Van Horn som de fyra skurkarna och ryska mezzosopranen Vasilisa Berzhanskaya i hennes debut på Met som Nicklausse.

Skapare

Jacques Offenbach (1819–80) föddes i Köln, Tyskland, av judisk härkomst. Han flyttade till Paris 1833, där han blev en enormt framgångsrik tonsättare av nästan 100 operetter.
E.T.A. Hoffmann (1776–1822) var en tysk författare och tonsättare vars berättelser har inspirerat en mängd verk, inklusive Tjajkovskijs balett Nötknäpparen.

Miljön är en obetitlad tysk stad

Handlingen i prologen och epilogen äger rum i en obetitlad tysk stad, på ”Luthers taverna”. Tavernan påminner om Faust-legenden och ger en överjordisk atmosfär åt de följande avsnitten. Var och en av dessa tillbakablickar äger rum i suggestiva miljöer som representerar ett tvärsnitt av europeiska kulturer: Paris (Akt I), München (Akt II) och Venedig (Akt III). I Bartlett Shers produktion ger Franz Kafkas värld och 1920-talet en dramatisk referenspunkt.

Offenbachs mångsidiga musik

Offenbachs musik är mångsidig och sträcker sig sömlöst från raffinerad lyrism till en bredare sorts vaudeville, med de extrema och fantastiska stämningarna i historien återspeglade i den eklektiska musiken. Tonsättarens operettbakgrund märks i studenternas dryckesvisor i prologen och epilogen, i betjäntens komiska sång i Akt II, och i Akt I:s glittrande entreakt och kör. Juxtapositionen av skönhet och groteskt, vilket är en så slående funktion i dramat, finns också genom hela musiken.